Jag glömmer aldrig när vi var små, när vi hade fått vårat lördagsgodis och du gömde din påse och sa att ditt var slut då åt jag snabbt upp mitt godis, jag ville ju göra precis allt som du gjorde, men du lurades och tog fram din lilla påse eller när vi lekte i våran trappa, satte olika gossedjur på trappstegen & pappa kom med tomater till oss som han hade skurit på sitt speciella sätt. När vi letade efter nyckelpigor i smultronbusken på gården bredvid, lade dom i en liten burk och du sprang in för att göra hål i locket, det avslutades med akuten för din del, du hade skurit upp pekfingret. Jag fick sova hos våran kusin, tänkte på dig hela natten. Eller när du jagade mig med harkrankar (långben som vi kallade det) har fortfarande en fobi för dom. Jag minns när vi satt uppe i mitt rum och spelade dator då mamma kom inspringades och sa att våran lillebror hade brutit benet, jag var åtta och du var tio år gammal, det var dagen innan vi skulle åka på semester till spanien, till vårat sommarhus. Kommer du ihåg min första riktiga fylla? Du fick släpa mig in i taxin och väl hemma så var inte mamma & pappa så glada och självklart var det du som fick skulden för allt, de ville ju t.o.m att jag skulle skriva på kontrakt att inte dricka mer haha och du vart helt galen på dom... När vi skulle ha en liten fest hemma i villan och den inte blev så "liten" massa polisbilar, ambulanser och omkring 450 personer slutade denna "lilla" fest med och klockan hade inte ens passerat 23.00. Jag glömmer aldrig när vi stod vid resecetrum i väntan på bussen till Hultsfred, rosa hinkar, rosa stolar, rosa paraplyer, rosa gummistövlar, ja allt var rosa och vi var blonda, jag var 16år gammal och du skulle fylla 18, våra egendesignade tröjor haha så vi såg ut! Men fyfan va kul vi hade! Eller när vi var på öland, alltid var det bara du och jag som var tjejer "i gänget som åkte" jag behövde ingen annan, jag behövde bara dig! Alla kvällar då vi festa gärnet, då vi gick runt på stan och var "fjortisar" haha minns du våra vita likadana stövlar? Jag kommer ihåg när jag flyttade till Uppsala, vi stod utanför lägenheten och jag fick en kram av dig, såg sen när ni gick in i trapphuset, utför porten och in i bilen. I just det ögonblicket kände jag mig så ensam, helt själv i en annan stad långt bort ifrån dig, jag kunde inte hålla tårarna tillbaka... efter min "tid i Uppsala" tappade vi kontakten på något sätt, vi var inte lika tajta men jag visste alltid att du fanns där för mig när jag behövde det, du stöttade mig jämt i alla lägen. Jag ångrar väldigt mycket i min "ungdomstid" om man nu kan kalla det just ångra, alla fel beslut man tog, man tänkte aldrig på konsekvenserna utan tog livet med en klackspark, fast om jag inte hade gjort de saker jag varit med om skulle jag aldrig ha varit den person jag är idag, om jag aldrig hade haft dig jämt vid min sida skulle jag inte varit lika stark & om vi inte hade upplevt dom här sakerna tillsammans så skulle vi aldrig ha stått varandra så nära. Jag är så glad över att jag har just dig som storasyster. Även fast jag lever ett helt annat liv nu så glömmer jag aldrig våra minnen som vi delar, alla fantastiska och upplevelserika saker som vi gjort! Och om du aldrig hade haft den där festen den 8 september 2007 så skulle jag nog aldrig träffat världens mest underbaraste kille som jag fått en sån vacker dotter tillsammans med. Melissa kunde inte ha haft en bättre moster än du! Jag älskar dig nu & föralltid Stephanie Diana Källström. Jag finns här för dig & det vet du.