Den här veckan började katastrofalt, fick åter blickar från förra gången det här hände. Trodde det inte var sant, mitt hjärta stannade för en kort sekund. Ville bara få tag i dig och se hur du mådde. Förökte och försökte, tillslut fick jag reda på var du var någonstans och vad som hade hänt denna gång. Hade inte ord till att berätta hur jag mådde, hur jag skulle hantera den här situationen. Ville bara ha dig hos mig, hålla om dig och säga hur mycket jag älskar dig. Säga att det finns bättre vägar att gå, men att det kommer bli svårt.
Du är en sådan fin person gumman, en sådan underbar människa som tagit fel beslut och som nu nått botten. Jag hoppas du kan stanna i "botten" nu och sakta men säkert ta dig uppåt mot verkligeheten. Och inte falla tillbaka och komma till ett stadie där du inte kan ta dit uppåt igen. Försök, snälla gör det, försök att klara det här... det kommer att bli så otroligt svårt, men du har oss, vi som finns här för dig i vått och torrt, vi som tar emot dig när du nästan faller. För om du faller helt igen gumman så vet vi inte om du verkligen vill ta dig uppåt och bli en människa igen. Bara man har viljan så går allt. Hur jobbigt och fördjävligt det än kommer vara så går det att bli fri.
Det är så otroligt jobbigt, finner faktist inte några ord på hur jobbigt det är att inte kunna göra något. Man känner sig så maktlös, man vill låsa in dig i ett rum och bara vara med dig. Men det går inte, vi kan inte göra någonting, det är bara du som kan. Det är ditt liv och dina beslut, du bestämmer helt och hållet hur du vill göra. Men vi finns här, vi finns här alltid. Och jag kommer stötta dig till 110% om du tar dig uppåt, jag kommer hjälpa dig uppåt.
Jag kan heller inte föreställa mig hur dåligt du mår, hur du känner dig, dina upplevelser, eller dina tankar. Men jag kan tänka mig hur du mår och känner dig. För jag har aldrig varit i just din sist, och alla är vi ju också olika, alla reagerar vi olika och alla känner vi olika. Jag vet inte hur svårt och jobbigt det är att ta sig uppåt när man vart fast i något som man trott var ens verklighet. Men jag har hört om många som har klarat det, som har varit i din sits, så jag vet att man kan klara det. Och jag vet att du kommer att klara det. Du ska klara det.
Glöm aldrig att jag finns här, glöm aldrig det! Jag vill ha med dig i mitt liv imorgon, dagen därpå och i resten av mitt liv. Du är så ung gumman, du har hela livet framför dig, det här är bara början på ditt liv. Vi ska dela framtiden tillsammans. Du är stark, försök att inse det.
Allting går bara man vill.
Va fint skrivet Yazze .. Tänker på er <3
SvaraRaderaDu skriver så otroligt inlevelsefullt och direkt från hjärtat...TACK YAZZE för att du finns till för din syster!
SvaraRaderaPapps & mamms